Idag när jag skulle gå och trösta Nora i vagnen och försvann ur Veras synvinkel så skrek hon så det skar i hjärtat. Det lät precis som när hon fick sina sprutor. Illvrål och inte alls som när hon är hungrig, trött eller missnöjd. Men när hon såg mig igen så blev hon glad :) Hon gör inte så inne när man försvinner. Är väl för att hon är trygg där. Vi ju inte ute lika ofta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar